Det har hänt väldigt mycket saker på kort tid.. Vänner har hittats o ngt gått stupade.. Vissa finns kvar men känns som jag måste säga stopp för jag är ingen man bara har i vissa lägen, jag vill finnas jämt.. Några bara ljuger och anklager en för en massa skit som man inte ens gjort, hur moget är det på en skala..? Mamma har hittat ny lägenhet o jag hoppas hon får en bra start o kommer må bra så småningom.. Inte lätt att lita på någon man/kille igen efter en sån här grej.. Känns som jag börjar bli knäpp med alla dessa tankar i huvudet.. Känns som jag inte räcker till för Dennis, TinA, Lisa, mamma o Magnus o lilla Felicia.. Känns som jag e gjord för ngt större än detta, värd mycket bättre..